Om du tänker dig att du är ute och kör bil, visst är det då viktigt, för din och andras säkerhets skull att du respekterar trafikreglerna. Inte minst viktigt är att respektera stoppskyltarna. Kanske är skyltarna felaktigt utformade och svåra att förstå. Kanske är stoppskyltarna gömda bakom mångbladiga träd? Ja då är det ju inte så lätt att respektera dem men här har ofta myndigheterna ett bra grepp på vad som behöver göras och de strävar aktivt att göra det som behövs för att göra trafiken säker. I vilket fall så verkar det vara någonting som krånglar betänkligt på miljöplanet i vid bemärkelse!
Jag har i mitt liv och i mitt arbete som psykolog noterat denna ”vårdslösa trafik” utanför mig själv men även inom mig själv. Många gånger har jag , när jag känt att färden börjat bli farlig och okonstruktiv, försökt förändra i positiv riktning med vid ett antal tillfällen har det ändå inte lyckats mig att styra allting rätt. Varför?
Vad kan jag som “fattig syndig människa” göra i det stora hela frågar man sig kanske? Man kanske är på väg att resignera. Inte vet jag men kanske kan man på ett trovärdigt sätt säga “så och det är nog bara”, sant på sitt sätt. Jag är ju bara en liten del av helheten och det är man ju medveten om.
Själv brukar jag gilla att ta del av positiva idéer. Tror att man ska akta sig för att hamna som efterföljare av personer och ismer. Detta får dock inte hindra mig från att lyssna in de positiva som presenteras av andra.
Tänker just nu på hur det slumpmässiga mötet med den vietnamesiske Buddhistiske munken Thich Nhat Hanh och hans tankar idéer och erfarenheter, satte fart på mitt eget tänkande och experimenterande. Han noterade bland annat att många människor som lever på denna jord per definition är ”medvetslösa”, lite fritt tolkat från min sida.
Förhoppningsvis kan vi alla stanna till en stund och reflektera kring vad han menade.” Den enda tillgängliga stunden för levande är nuet” påstår han kavat. Då blev ju livet plötsligen en fråga om jag är här eller inte.
Han går vidare och säger. Om du inte praktiserar vad han kallar för mindfulness, närvaro i stunden, så är du inte här och inte heller vid medvetande, du är ”medvetslös”. För oss har begreppet medvetslös hitintills reserverats för att förstå att en person icke är kontaktbar efter en farlig olycka eller så.
Om man inte är närvarande i det liv som endast finns tillgängligt i ögonblicket, vid medvetande, så måste man ju sluta sig till att man per definition är ”medvetslös”. En verkligt obehaglig tanke med tanke på den intensiva ”trafiken”.
Om man inbjuder sig att vara närvarande, vid medvetande, i stunden så inbjuder man sig ju att varsebli det som händer inom och utom mig själv. Jag får på detta sättet den information, eller beslutsunderlag som man tex kallar det i företagsvärlden, som gör det möjligt för mig att tolka det som sker och ta ut en riktning som är konstruktiv för mig själv som individ och även som samhälls- och världsmedborgare.
Ett liv i närvaro skulle kunna beskrivas som ett liv i omsorg om sig själv och andra i världen och om världen som helhet. Det finns väl ingen som når dit kanske någon invänder! Mitt bidrag har väl ingen alls betydelse i det stora hela!? Men tänk om….tänk om du och jag startade eller fördjupade våra försök på området…vad skulle kunna hända……? Lite ljusare och lite kallare känns luften från det på glänt öppna fönstret. Morgonen har vaknat. Jag hör dörrar slå igen och öppnas. ……tänk om……….?
© Kjell Flodgren
