Taiji Quanblogg

För dig som är intresserad av Taiji Quan kan jag meddela att jag har startat en ny blogg. Kolla länkar i slutet av den här bloggen under Universal Taiji Quan School Sweden. Du finner även denna blogg om du går in på www.wuwei. Välkommen att ta del av mina tankar kring en av den kinesiska kulturens kanske viktigaste exportprodukt, Taiji Quan!

© Kjell Flodgren

www.wuwei.se

Hej igen!

Titta gärna in på min hemsida så kan du läsa lite mer kring tankar och vägar att arbeta vidare med det du kanske börjat bekanta dig med på min blogg.

Kolla gärna på den senaste länken till You Tube, en länk till en video som Ben Kingsley, ni vet han som spelade Gandhi i storfilmen med samma namn, gjort kring den buddhistiske munken Thich Nhat Hanhs arbete med att stoppa kriget i Vietnam.

© Kjell Flodgren

Återanvändning – Ett inlägg om närvaro från hösten 2007

Om du tänker dig att du är ute och kör bil, visst är det då viktigt, för din och andras säkerhets skull att du respekterar trafikreglerna. Inte minst viktigt är att respektera stoppskyltarna. Kanske är skyltarna felaktigt utformade och svåra att förstå. Kanske är stoppskyltarna gömda bakom mångbladiga träd? Ja då är det ju inte så lätt att respektera dem men här har ofta myndigheterna ett bra grepp på vad som behöver göras och de strävar aktivt att göra det som behövs för att göra trafiken säker. I vilket fall så verkar det vara någonting som krånglar betänkligt på miljöplanet i vid bemärkelse!

Jag har i mitt liv och i mitt arbete som psykolog noterat denna ”vårdslösa trafik” utanför mig själv men även inom mig själv. Många gånger har jag , när jag känt att färden börjat bli farlig och okonstruktiv, försökt förändra i positiv riktning med vid ett antal tillfällen har det ändå inte lyckats mig att styra allting rätt. Varför?

Vad kan jag som ”fattig syndig människa” göra i det stora hela frågar man sig kanske? Man kanske är på väg att resignera. Inte vet jag men kanske kan man på ett trovärdigt sätt säga ”så och det är nog bara”, sant på sitt sätt. Jag är ju bara en liten del av helheten och det är man ju medveten om.

Själv brukar jag gilla att ta del av positiva idéer. Tror att man ska akta sig för att hamna som efterföljare av personer och ismer. Detta får dock inte hindra mig från att lyssna in de positiva som presenteras av andra.

Tänker just nu på hur det slumpmässiga mötet med den vietnamesiske Buddhistiske munken Thich Nhat Hanh och hans tankar idéer och erfarenheter, satte fart på mitt eget tänkande och experimenterande. Han noterade bland annat att många människor som lever på denna jord per definition är ”medvetslösa”, lite fritt tolkat från min sida.

Förhoppningsvis kan vi alla stanna till en stund och reflektera kring vad han menade.” Den enda tillgängliga stunden för levande är nuet” påstår han kavat. Då blev ju livet plötsligen en fråga om jag är här eller inte.

Han går vidare och säger. Om du inte praktiserar vad han kallar för mindfulness, närvaro i stunden, så är du inte här och inte heller vid medvetande, du är ”medvetslös”. För oss har begreppet medvetslös hitintills reserverats för att förstå att en person icke är kontaktbar efter en farlig olycka eller så.

Om man inte är närvarande i det liv som endast finns tillgängligt i ögonblicket, vid medvetande, så måste man ju sluta sig till att man per definition är ”medvetslös”. En verkligt obehaglig tanke med tanke på den intensiva ”trafiken”.

Om man inbjuder sig att vara närvarande, vid medvetande, i stunden så inbjuder man sig ju att varsebli det som händer inom och utom mig själv. Jag får på detta sättet den information, eller beslutsunderlag som man tex kallar det i företagsvärlden, som gör det möjligt för mig att tolka det som sker och ta ut en riktning som är konstruktiv för mig själv som individ och även som samhälls- och världsmedborgare.

Ett liv i närvaro skulle kunna beskrivas som ett liv i omsorg om sig själv och andra i världen och om världen som helhet. Det finns väl ingen som når dit kanske någon invänder! Mitt bidrag har väl ingen alls betydelse i det stora hela!? Men tänk om….tänk om du och jag startade eller fördjupade våra försök på området…vad skulle kunna hända……? Lite ljusare och lite kallare känns luften från det på glänt öppna fönstret. Morgonen har vaknat. Jag hör dörrar slå igen och öppnas. ……tänk om……….?

© Kjell Flodgren

15.00 den 4 februari anno 2008

Ja, så är jag tillbaka!

Jag har många blogginlägg på gång men det är nog så med bloggandet som alla processer som handlar om mognad. Ibland kan det ju förståss vara bra att uttrycka det ”omogna”, att invitera sig att lätta på den inre stressnivån, för att få syn på frågeställningen och dess komplexitet.

Ganska många gånger är det nog så bra att vänta på att allting faller på sin plats utan att man kanske visste hur det kunde ske just på detta viset. Vänta på ja! Inte utan stödjande åtgärder!

Jag flaggade för en blogg om existentiell grundning för ett tag sedan och nog kanske det har en hel del att göra med smältning av intryck.

Att smälta maten ger näring upptagbar för kroppen.

Att smälta ”den psykologiska maten” är ju att inbjuda sig att smälta ner alla upplevelser som vi haft och har till vad man skulle kunna kalla för mening, för psyket och oss människor upptagbar näring.

Om jag som människa inbjuder mig att vila i nuet dyker det ju ofta upp utmaningar hela tiden i form av symptom i kroppen, relationsproblem och psykologiska problem.

Om vilan i nuet är angelägen för att livet ska kunna levas på ett bra sätt så blir det ju angeläget att hitta de redskap som hjälper fram denna vila, som en konstruktiv bas för levande.

Vila är det samma som låg inre stressnivå!

Den existentiella grunden/grundningen är oftast inte given utan den byggs.

Hur känns tanken att den existentiella grundningen har att göra med att inbjuda sig att acceptera att jag är född och att jag kommer att dö och dessemellan är uppdraget att göra livet så bra som möjligt i varje stund?

Jämför hur livet gestaltar sig om man hela tiden fastnar i fokus på det egna lidandet alternativt på att inbjuda sig till konstruktiva perspektiv som hjälper fram positiv förändring. Ja kanske det säger du men hur ska jag bli av med den enorma smärta eller problem som jag brottas med?

Kanske har vårt fokus landat på frågor som handlar om var Gud finns eller var universum slutar etc? Frågor som vi inte utifrån existerande kunskapsnivå kan ana att vi kommer att kunna besvara måste vi istället arbeta på att förhålla oss till på det bästa möjliga sättet.

Lätt att säga, skaffa nya perspektiv och lära sig förhålla sig till, hör jag någon tänka eller kanske till och med uttrycka rakt ut i luften! Ja visst är det det!

Har jag någonting ”på fötterna” som gör att jag kan säga så?

Som psykolog, speciellt inom kroppssjukvården, har jag ofta positionen att kopplas in efter att läkare och andra somatiker försökt hjälpa. Som psykolog har man alltid ett speciellt problem att hantera och det är just att hjälpa den hjälpsökande till ett vidare perspektiv på den egna problematiken, så att det som bör göras kan göras på konstruktivast möjliga sätt, oavsett vad.

Jag då?

Ska jag fastna i den position av hopplöshet som gjorde att psykiatrikern, i Roy Anderssons nya film ”Du levande”, hamnade i en position av betungande lyssnande på människors livsöden som ledde honom till att bara skriva ut ”piller”?

Svaret låter ju givet men är långt ifrån givet eftersom den psykiatrikerns fälla kan bli eller vara min fälla och även läsarens fälla.

Att inbjuda sig existentiell grundning/balans är för mig att inbjuda mig att göra varje stund meningsfull trots motgångar och problem, privat och under arbetet.

Det brukar ”poppa upp” ordspråk ur mitt huvud varav det tyska ordspråket ”Övning gör mästaren/mästarinnan” är en av favoriterna.”Det är bättre att förekomma än förekommas” är en annan favorit. Visst ringer det en klocka inom dig som läser när jag citerar dessa gamla ordspråk.

Kanske kan en del i detta projekt, den existentiella balanseringens projekt, inbjudas genom att vi arbetar med kroppslig, psykisk och relationsmässig grundning/balans. Läs gärna tidigare inlägg om detta men mer om de steg som kan tas i denna riktning kommer framgent.

PS Kolla gärna länkarna, bl.a zenmästaren Thich Nhat Hanhs och Prem Rawats inlägg kring närvaro i nuet, på engelska kallat för mindfulness.

© Kjell Flodgren

Solig söndag i huvudstaden

Centrala Stockholm från Stadshustornet

Hej igen!

Det har varit lite strul hos Word Press så jag har inte arbetat med publicering av nya avsnitt de senaste dagarna. Filar lite på beskrivningar också om sanningen ska fram.

Om du kollar länkarna sist i bloggen finner du bl.a tre länkar till videofilmer med Paul Potts. Temat i sista bloggen berörde ju bland annat uppbyggnad av inre stresstillstånd och vikten av uttryckande.

Den moderna ”Askungesagan” om Paul Potts visar ju på ett fint exempel på uttryckande i sång. Från en ”underdog” position deltog han i talangtävlingen ”Britain’s got talent” och vann till slut denna.

Till saken hör att jag själv inte har varit någon operaälskare men det känns som om till och med detta håller på att förändras.

Kanske ni också kan notera de två nya länkar till Zenmästaren Thich Nhat Hanhs tankar om närvaro i nuet/mindfulness, och effekter på livet. Mer information om hans och hans buddhistiska kommuniteters arbete finns på länken till Plum Village.

© Kjell Flodgren

Psykologisk grundning

I de senaste presentationerna har jag uppehållit mig vid vikten av att prioritera den egna energianvändningen, ”Det viktigaste är det viktigaste”. Jag har även försökt intressera läsaren för grundningsarbetets viktiga roll i våra liv.

Som en möjlig väg till förbättrad kroppslig grundning har jag pekat ut medvetet gående, ett gående med konstruktiv inriktning där man övar sig i att släppa ner sin kroppstyngd i underlaget i koppling till att man riktar och inviterar varseblivningen och medvetandet att röra sig nedåt. Som en möjlighet till fokuserat övande har jag också föreslagit Taiji Quanträning.

Vilka är förutsättningarna för att psyket också ska kunna vara grundat på liknande sätt som kroppen och hur kan man arbeta för att hjälpa psyket att åstadkomma detta?

Jag har redan sedan tidigare tagit min utgångspunkt, för mina beskrivningar av människan, från ett systemperspektiv, det ständiga samspelet mellan kroppsliga, psykologiska, relationsmässiga och existentiella aspekter.

Jag brukar beskriva psyket som ”styrhytten”, den plats inom oss som tar emot signaler från alla sensoriska system (syn, känsel, hörsel, lukt och smak) och som arbetar kontinuerligt med att smälta ned alla aktuella och tidigare erfarenheter från livet till det vi kan kalla för mening. Vi är ute efter att förstå oss på den egna kroppen, psyket, relationer och det övergripade sammanhang som är basen för våra liv.

Jag har valt att kalla psykets ”bostad” för ”det mentala rummet”. Om ”det mentala rummet”, fylls av stress på grund av turbulens skapad av yttre eller inre obalanser uppstår en påfrestande situation. Människor som redan vilar i ett konstruktivt meningsskapande har fungerande klara-av-fömågor/coping.

Klara-av-förmågor är problemlösningsförmågor, som byggs upp under livet, och som är helt avgörande för hur livet kommer att gestalta sig, inte minst när man stöter på problem.

Man skulle kanske kunna jämföra den för psyket ansträngda situationen, invasionen av stress, med tex om en cock pit i ett flygplan invaderades av tjock rök. Styrningen kommer att bli mycket försvårad kanske till och med vara omöjlig med katastrofala följder.

När psyket inte alls kan styra måste akuta insatser sättas in, kanske i form av att man samtalar med någon god vän, partner, terapeut etc. I det långsiktiga perspektivet måste man utveckla nya sätt att handskas med denna eller liknande frustrerande situationer i förebyggande syfte. Man kan bör således inbjuda sig att utveckla nya fungerande klara-av-förmågor.

Hur ser man till att psyket kan fungera akut, återta sin styrande funktion, och långsiktigt, undvika tillstånd av kollaps i styrsystemet?

Du som är bilägare kan ju notera att Bilprovningen fyller en liknande funktion, en regelbunden kontroll av bilen så att den inte ska bli farlig för oss, tex genom att den inte går att styra.

Isojärvi Kangos Norrbotten Sverige

Om Wilfred Bion, den kreative engelske psykoanalytikern, skulle få och kunna uttala sig, skulle han med stor sannolikhet peka på vikten att låta det viktigaste vara det viktigaste även i den här situationen.

Han skulle föreslå att vi som människor skulle arbeta på att utveckla våra klara-av-fömågor och vår förmåga att smälta ner alla våra livserfarenheter till mening. Kanske skulle Zenmästaren Thich Nhat Hanh poängtera att ”Det finns ingen väg till förändring, förändring är vägen”, en hållning kännetecknad av positiv tilltro till våra möjligheter. Han skulle kanske fortsätta med att konstatera ”Gör denna stunden till den bästa stunden i ditt liv”.

Uppdraget att förebygga uppbyggnad av inre stress går ju i första hand till våra föräldrar och alla vuxna i ett barns liv. Om det stödet under uppväxten inte faller ut i form av fungerande klara-av-förmågor måste ju den vuxne själv arbeta på detta. Arbetet försvåras för vissa människor på grund av genetiska störningar etc.

Fokus på problem eller symptom är oftast inte konstruktivt i ett längre perspektiv. Om man prövat lösa en situation med samma lösningsförsök som man vet inte fungerar då är det dags att söka hjälp. Man har hamnat i den så kallade ”More of the samefällan”.

Att fokusera på att hjälpa kroppen att fungera som en kropp ska fungera är att omfokusera från problemen till någonting som är stödjande både för kroppen och psyket bland annat genom en reducering av den inre stressnivån.

När styrhytten/psyket inte är överbelastat är det lättare att tänka och lyssna på kroppens signaler. För att stödja kroppen måste psyket lyssna på kroppen signaler och även arbeta med att förstå vad dessa innebär för att psyket ska kunna skicka ut de signaler som bland annat är grunden för ett konstruktivt hållnings- och rörelsemönster.

Andra vägar är att inbjuda sig att släppa ut den inre stressen genom att söka stöd i samtal med trygga personer, föräldrar, vänner och kanske till och med hos en terapeut.

Gränssättning i relationer och när det gäller egen aktivitet är också viktigt, ett arbete på att ”Vara snäll med sig själv”.

Att arbeta på kroppslig grundning är en hjälp till psyket att fungera.

Människan är en tänkande varelse, skapelsens krona enligt vissa, och tänkandet har och kommer alltid ha en stor roll i våra liv, även form av problemlösning. Mentalt övande inriktat på dissociation/att skapa distans till sådant som upplevs som stressande är också ett viktigt redskap i att, både akut och långsiktigt, hålla det mentala rummet fritt från stress, ett arbete på att ha ett fungerande psyke – ett grundat psyke!

© Kjell Flodgren

Ett konstruktivt fokus

Om det nu är så att ”Den enda tid som finns tillgängligt är nuet” och det vore en, för ett gott liv, vettig ambition att ” Inbjuda sig att göra varje stund till den bästa stunden i livet” ja då har vi kommit fram till frågan hur man ska fokusera för att utvecklingen ska gå i positiv riktning.

En vanlig föreställning är att det enda sättet att handskas med ett problem är att fokusera på det medan det ofta förhåller sig på ett annat sätt. Fokus på kronisk smärta kommer tex att kvarhålla och kanske till och med förvärra smärtan. Fokus på ett problem som man utan framgång försökt lösa under en lång tid genererar, i de flesta fall, mer problem än det löser.

Om man tar ugångspunkt i att betrakta människan utifrån ett systemperspektiv, som ett ständigt samspel mellan kroppsliga, psykologiska, relationsmässiga och ett existentiella faktorer, ser man redan där att fokus måste vara på fler aspekter än en.

Att inbjuda sig ett parallellt fokus på att vara konstruktiv i alla systemaspekter är detsamma som att inbjuda sig att skapa en kraftig positiv utvecklingsspiral, en friskspiral. Ett negativt fokus på en eller flera aspekter skapar omvänt en negativ spiral, en sjukspiral.

Tidigare har jag resonerat kring grundens betydelse för hus och antytt att ett åtminstone fysiskt grundningsperspektiv är nödvändigt även för oss människor. Vi kan, för att vara konstruktiva i våra liv, parallellt inbjuda oss att arbeta på kroppslig, psykologisk, relationsmässig och på en existentiell grundning. Nästa gång fokus på kroppslig grundning.

© Kjell Flodgren